Recension
av Pappan och havet, Tove Jansson
Mänskliga mumintroll
I mina ögon är det här en av de mest intressanta muminböckerna. Här blir mumintrollen ganska mänskliga, en familj där pappan känner sig åsidosatt och onyttig eftersom ingen behöver honom i dalen. Därför tar han sin familj till en ö med en fyr (från dal till fyr, hej Freud!) men fyren vägrar lysa (hej Freud igen!)
Samtidigt blir Mumintrollet kär i en sjöhäst och mamman försöker hitta sin plats i en maktordning där hon har accepterat att vara den undergivna. Mycket intressant både ur psykoanalytiska och genusmässiga aspekter är den, den här boken. Inte den bästa muminboken, men klart intressant på alla sätt och vis.
Så läs - om du står ut med att mumintrollen blir mera mänskliga. På sitt alldeles egna envisa sätt.
Mottagen: 20 augusti 2012
Anmäl textfel
