Recension
av Muminpappans memoarer, Tove Jansson
Muminpappans vilda ungdom
"Muminpappans memoarer" gavs först ut i två omgångar som "Muminpappans bravader", då med mera explicita sexuella anspelningar. Även i slutversionen finns Mymlan som har arton barn när boken börjar och trettio när den slutar, som måste räkna dem varje kväll och som lättsinnigt fladdrar genom livet – Muminpappan beskriver att hon inte kan säga nej och inte förstår när man inte vill ha med henne att göra. Mymlan är mamma till Lilla My men även till Snusmumriken. Det är alltså inte samma Mymla som vi ibland stöter på i Mumindalen och som ibland kallas just “Mýmlans dotter” men ibland bara “Mymlan”. Observera också´att Lilla My är bra mycket äldre än Mumintrollet!
"Muminpappans memoarer" inleds när Muminpappan tror sig vara nära att dö (fast han bara är förkyld) och bestämmer sig för att skriva ner sina minnen så att de ska finnas kvar till eftervärlden. Han beskriver en stormig ungdom men censurerar vilt och brer på lite extra här och var. Framför allt tjatar han om hur speciell och född till berömmelse han är.
Muminpappan växer alltså upp på barnhem och när han ger sig av därifrån stöter han på Joxaren och Rådd-djuret, den senare är Sniffs pappa och den förre är Snusmumrikens pappa. Det blir därmed en bok om rötter, och självklart finns Muminmamman där i bakgrunden för att trösta och fylla på kaffekoppar...
Mottagen: 20 augusti 2012
Anmäl textfel
Läs mer ...
