Recension
av Mumin. Tove Janssons samlade serier Del 1, Tove Jansson
Tove Jansson i sitt esse
Jag har läst alla original-Muminböcker, både kapitelböckerna och bilderböckerna. Jag har läst ett antal av Tove Janssons böcker för vuxna. Tills nyligen hade jag dock aldrig läst Tove Janssons serier. Nu är första delen i Tove Janssons samlade serier genomnjuten – för jo, det var ren Mumin-njutning och jag är väldigt glad att jag inte gick miste om denna Mumin-orgie.
Mumin-karaktärerna gör sig inte bara bra i serieform, de vidareutecklas dessutom när Jansson vågar ta ut svängarna och berätta helt nya historier. Det är Mumin-karaktärerna som vi känner dem, på många sätt, men samtidigt är det något med hur Tove Jansson använder serieformatet som gör att personteckningen blir mycket rikare. Vi får se så många fler fasetter av Mumintrollen, deras ansiktsuttryck, deras tankebubblor. Mumin mår helt enkelt bra av serieformatet, även om den som är alltför fäst vid sin bild av Mumintrollen kanske kan bli lite omtumlad - och besviken. Den som är beredd att se nya sidor av sina favoritkaraktärer har dock massor att hämta.
Slutet på första delen är väldigt förhastat, men jag så är det ju heller inte menat som böcker på ett sådant sätt att slutet kan tänkas vara särskilt välplanerat. Och som plåster på slut-såret finns det fyra album till.
Mottagen: 21 augusti 2012
Anmäl textfel
Läs mer ...
